På ronden slängde min handledare åt mig ett
EKG från en patient som han ville att jag skulle tolka.
Lätt stressad och inte ordentligt förberedd stod jag mig ganska slätt.
Han, som till råga på allt ska bli
kardiolog, tittade något missnöjt på mig och sa kort:
Det här får du gå hem och läsa på.När nästa patient drogs vände sig överläkaren till mig och frågade vad jag ville göra.
Fortfarande en aning tillplattad kände jag mig måttligt sugen på att demonstrera eventuella kunskapsluckor,
men samlade mig och föreslog utredning och läkemedel.
Den här gången möttes jag istället av uppskattande blickar och ett:
Bra! Precis vad jag skulle ha sagt!